Hammarkullekarnevalen 2009

Text och bilder: Jenny Hein

MEN KÄRA NÅN!

Nu har ni verkligen missat något helt fantastiskt kära medlemmar!! Hör på detta:

Jag protesterar alltid lite över att gå upp tidigt en lördag och det spelar ingen som helst roll vilken tid det är, jag vill alltid sova 5 minuter till… Hade jag vetat vad gårdagen skulle bjuda på hade jag varit uppe vid 5 och satt mig och väntat!
Jag och Mattias Lidevi skulle vara uppe hos Anders Ödman kvart över nio för samåkning till Karnevalen i Hammarkullen, nått som vi misslyckades kapitalt med (mitt fel…) men vid halv tio var vi i varje fall iväg.
Väl i Hammarkullen så fick vi letat upp min vän Nando och hans dansgrupp Los Copihues i Hammarkulleskolans gymnastiksal. Jupp, en hel gymnastiksal krävdes det för att rymma dansgruppen! Där var förberedelserna redan i full gång. Det satt folk i varje hörn och sminkade sig, fixade hår eller la sista handen på kostymen. Det luktade hårspray, hårspray, förväntan och mer hårspray. Plymer och fantastiska kostymer och kreationer hängde på varje centimeter och låg även på golvet.
Mellan folk och kreationer sprang chefen för hela kalaset och skällde och bossade runt folk på ett ganska sött manér. Ett tag var jag orolig för att han skulle skita på kläderna som låg utlagda på golvet men han bara kräktes upp lite mat som han sen åt upp igen och då kom matte och tag hand om honom. Söt vovve.
Jag, Anders och Mattias gick runt och fotade allt vad vi kom över och försökte hitta vinklar och vrår för att på ett rättvist sätt skildra stämningen som vibrerade mer av förväntan än nervositet. Tjejerna satt i grupper och hjälpte varandra med smink och det var mycket skratt och fnissande och alla var trevliga och tillmötesgående mot mig, Anders och Mattias som fotade för glatta livet och för varje stund blev vi bara mer och mer imponerad av dessa människor som lagt ner månader av förberedelser på detta.

Till slut blev det i varje fall dags att dra sig mot startplatsen för karnevalståget och då upptäckte vi det dök upp okända ansikten i gruppen. Det visade sig att vi hade missat ett rum där ungdomarna och barnen fick hjälp att göra i ordning sig! Oj oj… Så vansinnigt söta!

Jag hade nog förväntat mig mer nervositet men med få undantag kände jag bara en stor förväntan och längtan efter att få sätta igång. Solen öste verkligen ner från en klarblå himmel och när vi gick från gymnastiksalen till samlingsplatsen för karnevalståget så kändes det absolut som man var utomlands. Sol, värme, matdofter, vackra människor, härliga rytmer, glädje... Här var det inga problem att släppa eventuella vardagsproblem och bara att hoppa in i nuet och njuta!

Jag, Anders och Mattias fick var sin vit ”slängkappa” och en röd mask och jag kände mig plötsligt som att jag hade hamnat i en maskerad i Venedig. Inte utan att man i början kände sig lite dum faktiskt men vi insåg, så snart vi började gå med gruppen i karnevalståget, fördelen med vår förklädnad. Den gav oss dels möjligheten att komma närmare våra nyvunna vänner i karnevalståget utan att störa åskådarna allt för mycket och dels märkte vi att det hjälpte oss att hitta ögonkontakt med dansarna. Jag kan inte svara hur Anders och Mattias kände det men jag kände det många gånger som att när man stod där med kameran och någon i dansgruppen fick syn på en så dansade de FÖR MIG. Ett flirtande med kameran för att jag skulle få en grym bild. Jag tror att utan vår lilla förklädnad så hade vi smält in i publiken och dansarna hade förmodligen inte sett oss. En helt fantastisk fotoupplevelse blev det!

Efter ett tag kände vi att det var dags för en kisse/mat och framför en vätskepåfyllningspaus men vi kunde inte hålla oss borta länge utan gick snabbt tillbaka och mötte våra vänner på slutsträckan där dom outtröttligt dansade på med samma energi och glädje som i början av tåget. Mycket imponerande!!

Vi passade också på att titta på några av de andra grupperna men trots att de också var fantastiska, duktiga och fulla av glädjeyra så hade vi nog alla tre förälskat oss i Los Copihues… Nu ville vi bara hem och kolla på de 700-800 bilderna vi hade samlat på oss. VAR!! Men men… Inte kunde vi slita oss direkt från denna härliga folkfest inte! Överallt fanns det lockande dofter av mat, ett myller av härliga människor och luften vibrerade av taktfasta rytmer och glädje. Men till slut lyckades vi slita oss.
Att komma hem kändes först som antiklimax men det gick över när jag såg första bilden. Då kom dagen rus tillbaka igen. Men trots min lycka över (får jag säga själv) alla fantastiska bilder så tog tröttheten överhand och för första gången som jag var liten somnade jag (läs: hamnade i medvetslöshet) vid halv elva på en lördag kväll, dock med ett leende på läpparna.

Jag, Anders och Mattias bugar oss utav respekt för alla i Los Copihues som lyckades dansa sig igenom hela dagen i höga klackar och med smittsamma strålande leenden.
Vi tackar så hemskt mycket för att vi fick komma och hälsa på er!!

Och till er kära medlemmar som missade detta: kommer den här chansen igen (och det beror enbart på om Los Copihues står ut med att ha våra kameror i nyllet nästa år också) så missa det inte! Detta var verkligen fotografens Mecka!

Vad kommer då att hända med bilderna vi tog…? Ja, det blev ju ett gäng… Över 2000 stycken. Vår tanke är att sätta ihop ett bildspel med musik och göra en fotobok att överlämna till Los Copihues med ett hjärtligt tack och en förhoppning om vidare samarbete nästa år. Vi kommer givetvis också visa er några av bilderna på ett månadsmöte för att verkligen ge er anledning att bli riktigt avundsjuka på vår fantastiska dag tillsammans med HammarkulleKarnevalen bästa gäng, Los Copihues. ;)

Jenny